Jan Kauri (1954- 1999) föddes i Stockholm av estniska föräldrar. Han debuterade som författare med romanen Arthurs bord (Norstedts 1986) vilken följdes av Vem tjattrar sparvarna för (Norstedts 1990). Under 90-talet arbetade han som översättare för EU- kommissionen i Luxemburg.

Ut ur skuggorna
Jan Kauri
Roman. Häftad.
ISBN 91-973913-1-X
Utkommen 2001
Ca Pris 290:- Vårt pris 120:-
SLUTSÅLD!

 

 

Jan Kauris tredje och sista verk Ut ur skuggorna kan betraktas som ett magnum opus. I tio år arbetade Kauri med denna fresk där släktkrönika, samhällskritik och existentiellt drama fogas samman i ett exakt registrerande och expanderande språk.

Ur förordet av Stefan Foconi:

”Jan Kauri var en osannolik kombination av tyskbaltisk lantjunker, urban cowboy, hypersensitiv estet och passionerad filolog. I en tid som vände den seriösa litteraturen ryggen hade han modet att fortsätta försöka skriva. Eftersom han inte hade små ambitioner tog han gott om tid på sig mellan verken, något som i dagsläget ökar risken för att glömmas bort. Jan Kauri var hård mot sig själv också i så motto att han på grund av litterärt kondenserande av dyrköpta personliga erfarenheter tid efter annan behövde en ny miljö att framleva i. Hade han fått verka tio år till är det troligt att vi en dag suttit med den definitiva skildringen av översättarens helvete i EU-labyrintens papperskvarn. Översättandet var en ekonomiskt betingad och efterlängtad syssla som dock ägde rum på en plats (Luxemburg) han strax nätt och jämnt fördrog, precis som han inte trivdes någon annanstan heller, minst av allt i det förhatliga Stockholm.
Det litterära Stockholm Jan Kauri så ofta ondgjorde sig över framstod som ängsligt, snålt och misstänksamt mot det mesta som inte smakade svensk socialdemokrati. Jan Kauris erfarenheter, insikter och idiosynkrasier verkade här dömda att marginaliseras redan från början. Kauri tyckte nämligen inte bara om att framhålla att han gick sin egen väg, utan gjorde det på riktigt. Hans romaner reflekterar i hög grad ett eget intensivt upplevt liv, i detta fall också att ha en speciell invandrarbakgrund – som före detta statslös – och att inte kunna bejaka denna bakgrund i det land där han växt upp.”

Pressröster om Ut ur skuggorna:

Att läsa Jan Kauris roman Ut ur skuggorna är att påminnas om vad riktig litteratur är, att erfara litteraturens förmåga att via språket fördjupa verkligheten och upprätta en relation mellan texten och läsaren som har kraft nog att göra avtryck på den senare och i lästimmarna ingjuta så mycket liv att upplevelsen av dem kunde räknas i år.

Kristian Lundberg, Göteborgsposten

I Kauris första romaner (…) möter en rad av senmodernismens retoriska grepp: långa, vindlande meningar utan logiska styckeindrag, repliker utan anföringstecken, verbala ”kameraåkningar” utan något urskiljbart subjekt bakom kameran, ett närmast övernaturalistiskt sätt att i detalj återge skiftningar i ansiktsuttryck, rörelsemönster, tonfall. Ingenstans är dock dessa tekniker så skickligt och konsekvent använda som i ”Ut ur skuggorna”. Det säger sig självt att boken bitvis är svårläst, men den som väl hittar in i den kan knappast undgå att bli berörd. Framför allt kanske av den historia, konsekvent satt i kursiv stil, som berättar om en baltisk familjs upplevelser under och efter andra världskriget. Fastän texten är uppstyckad och fragmentarisk, precis som minnet, finns det inte ett stråk av abstraktion någonstans: allt är konkret, påträngande nära. (…)
I ett läge när litteraturen hela tiden sneglar efter det för tillfället gångbara är utrymmet inte stort för udda, avvikande temperament som Kauris, författare som vågar sätta sig själva och sina litterära texter på spel. Eller för att uttrycka det annorlunda. Det är just för att det inte finns rum för författare som Kauri i svensk litteratur idag som saknaden efter honom är så stor.

Steve Sem-Sandberg, Svenska Dagbladet